Om jag tyckte att jag var näst intill död igår, så är det fan inget mot vad jag är idag. Jag vet numera hur det är att vara 80 år med krämpor i hela kroppen.
När jag vaknade i morse hade jag stora problem att ta mig ur sängen. Att få på sig kläderna var en utmaning utöver det vanliga och en så simpel sak som att sätta på sig strumporna blev en otroligt mödosam process.
Det är dagar som denna man önskar att man hade en rullstol att glida runt i, för jag känner mig verkligen helt handikappad. Antingen får jag börja träna (kanske lite mjukare än ett brännbollsmaraton) eller så får jag helt enkelt sluta röra på mig alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar